Hjärnan har en inställning att uppmärksamma faror och hot. Det är den inställningen som säljer lösnummer, som gör att negativa saker som händer oss lagras så det är nära till hands medan positiva händelser knappt behöver lagras alls. Enligt hjärnan behövs de inte för vår överlevnad.
Men de behövs för att leva!
Olika saker kan trigga oss hela tiden – sättet nån pratar med oss, bilkön, rubriker om krig och katastrofer, ibland bara hur någon ser på oss.
Och har vi varit med om trauman (och sättet man ser på trauma i forskning numer innebär att det har vi alla men i olika grader) är den här faro-sökande inställningen uppskruvad på max och många av oss går omkring i ständig, om än undermedveten, hög alarmberedskap.
Det gör kroppen trött, sinnet trött och själen bleknar.
Men forskning visar på något som balanserar våra triggers och det kallas för GLIMMER.
Glimmer är sånt som signalerar glädje och trygghet istället.
Men vår kära hjärna behöver hjälp för att uppmärksamma detta glitter och glimmer.
Jag såg en forskare som sa att saker som oroar oss fastnar som stekta potatisar i en panna utan matfett medan glimmer studsar av som vattendroppar på teflon.
Ett sätt att bli mer levande är att träna sig att uppmärksamma glimret varje dag.
Här och nu se dig omkring – vad ser du som signalerar glädje trygghet? Jag ser ballonger från kalaset häromdagen, min uppslagna bok, känner den mjuka filten här i soffan, andas den friska luften från öppen altandörr, luktärtsdoft från buketten på bordet.
Ju oftare vi tränar på att märka glimmer desto bättre blir hjärnan på att hitta mer.
Bäst är att inte bara kort notera utan att en stund marinera dig i glädjen och uppskattningen av den där rosen eller katten eller dom mjuka lakanen.
Lagra njutning, leta glimmer och gör dig själv levande igen.